Hallå!
på allmän begäran ifrån Hasselaskogarna så kommer här en liten kvällsblogg ;0)
Det händer inte så mycket att orda om och det är väl bara som det ska vara när allt är som det ska eller?
Två kvällar i rad har vi varit på utställningskurs....igårkväll tog det väl en halvtimme innan duracellen blev hanterbar......ikväll var han jätteduktig!
Igår var vi fyra hundar och ikväll var det bara Tuffa och Aston, men Maria en av "fröknarna" hade  med sig sin bernertjej så vi var iallafall tre som älgade runt i ringen ett tag !
Nu går det att springa utan att han hoppar och far runt, ett klart framsteg, detta gör att jag slappnar av och kan koncentrera mig på att finslipa detaljerna när jag inte behöver dämpa vildbasen.
Sen tränar vi mycket på att ställa upp och kolla att det ser bra ut, Aston har en förmåga att stå för långt bak med bakbenen, ofta korrigerar han sig själv om jag tar ett steg fram annars kan det vara bra att det funkar att jag flyttar benet.
Sen kan vi ju känna oss lite malliga du och jag Camilla när "fröknarna" står och kliar sig i huvudet och funderar på vad dom ska lära oss....*asg* det dom hade tänkt köra i början på kursen det har vi redan snappat upp så nu får dom omgruppera!
Men det är det som är så perfekt att vi kan bestämma vad vi vill göra, så ikväll tog vi det i ordning.....stå utanför ringen, bli uppropad och gå in, ställa upp, "domaren" går runt och hälsar på hund och förare, sen får vi gå fram en och en...osv
Jättebra att nöta in och träna på att fokusera på sin egen hund och att skita fullständigt i vad dom andra i ringen pysslar med ;0)
ja ja jag vet att det inte är blodigt allvar det här med utställning men det blir ju så väldans mycket roligare om man är i harmoni med hunden och säker som amen i kyrkan på att man kliver in i ringen med dagens snyggaste hund och att man känner sig säker på sin egen insats.....det gäller bara att övertyga domaren om samma sak ;0)
Sen att vi får en massa kontaktövningar på köpet gör inte saken sämre.
Så den här sommaren ska verkligen gå i träningens tecken, sen om vi får några röda band på kuppen så är det som grädde på moset och extra guldkant på tillvaron i Astons värld....men med en hund på tillväxt med sladdriga rörelser, vindögd och krullig päls så är vi beredd på det mesta ;0)
och min hund verkar vara som korumpan.......han växer nedåt.....dagens mått är 66,5 cm hög 73 cm lång och 28 cm bröstdjup.....hmmm.....i min värld är han högre ;0)
tänk att när man skall mäta ( väga) sig själv så strävar man efter det lägsta måttet......när hunden skall mätas så vill man ha det högsta måttet ;0)
Ja, hade nån sagt till mej för ett år sen när Wictor precis somnat in, att om ett år då älgar du runt som en mindre smidig gasell i träningsringen för att slipa formen inför sommarens utställningar.......ja, då hade jag nog sagt att "eller hur! du, ta den där med rödluvan och vargen oxå"
Det var jag väldigt noga att poängtera till Lena att utställning är inte min grej........so what? man kan väl ombestämma sig?
Så vi fortsätter att träna, både det ena och det andra....och några bilder från våra träningar lär dröja, vi springer ju som besatta så vem har tid att hala fram kameran?

Men kommunikation är A & O i samspelet med hunden...det gäller att förstå varann!
imorgon är det jobb igen. ha de bra / AC